Okej då, det blir ett inlägg till innan jag går och lägger mig. Förhoppningsvis får jag med det jag vill få sagt.
Utan att tveka säger jag nu alltså rakt ut: jag är en s.k. transperson, dvs. jag är en “person som genom mina könsuttryck och/eller könsidentiteter avviker från könsnormen“, bla bla bla …
På svenska innebär det alltså att jag biologiskt sett är kille, men vill vara och ser mig själv som tjej. Svårt att fatta? Nej, inte speciellt. Face it, så är det bara. Gillar du det inte är det ditt problem.
Förklaring av förklaringen:
Jag har en liten föreställning om hur en person är uppbyggd könsmässigt. Könet är lite som ett tåg, som består av tre vagnar efter varandra. Vagnarna heter “biologiskt kön”, “mentalt kön” och “socialt kön”. För att personen ska ta sig framåt (så smärtfritt som möjligt) är det lättast om alla vagnarna strävar åt samma håll, dvs. samma poler i det i allmänhetens ögon existerande dualistiska könsspektrumet. Jobbigt? Vänta bara, det blir värre.
I mitt fall är vagnen “mentalt kön” loket i min personlighet, “socialt kön” kommer sedan och sist kommer “biologiskt kön”. Inte nog med att de ligger i en speciell ordning, ju längre bak i tåget vagnen ligger desto mindre last (läs: betydelse) har den. “Biologiskt kön” är alltså inte lika betydelsefullt för tågets framfart som “mentalt kön” eller “socialt kön”.
Jag klarar mig alltså utan större problem om jag får:
1. Definiera mig själv som kvinna (i de fall könsdefiniering överhuvudtaget krävs alltså, t ex. när man tvingas uppge kön på blanketter och viktiga papper etc. Annars spelar det här inte så stor roll för mig.)
2. Leva socialt som kvinna.
Givetvis kan jag aldrig (3.) “bli kvinna” biologiskt sett, eftersom att mina celler har det där “Y:et” inprogrammerat istället för ett till X. Lite jobbigt kanske, ja, det tycker jag också. Men eftersom att den biologiska vagnen är längst bak för mig bekommer detta problem inte mig nämnvärt. Jag kommer alltså inte undergå några vansinniga operationer eller hormonbehandlingar (SRS, HRT, GRS, FFS eller vad det nu kan heta …) såvida min mentala situation förvärras så drastiskt att jag inte längre står ut med att leva i “fel” kropp.
Nu kommer all den här informationen ganska summerat och hastigt på en gång (eftersom att min mor tvingar mig att gå och lägga mig nu), men ni ska veta att jag inte bara hasplar ur mig något på måfå. Jag har alltså känt som jag gör nu i lite mer än ett år, och har således hunnit läsa på mer än vad som bör anses vara nyttigt för en normal människa. (Skulle ni alltså ha några frågor om transpersoner, transsexualism, transgenderism eller något inom det området kan ni vända er till mig. Bra va?)
Ja, jag ska förklara lite mer noggrant någon annan gång, men det får räcka såhär för idag.
Så, ha det bra. God natt.
februari 21, 2008 at 22:32
Jag måste säga att jag är imponerad! Modigt av dig att säga det såhär öppet^^
Jag har sagt det tidigare: för mig förblir du samma personlighet hur du än definerar dig själv! (och det är väl positivt?)
februari 22, 2008 at 7:22
Tack! ^^
För en månad sedan hade det varit omöjligt, jag vet inte riktigt vad det är som får mig att oroa mig så lite över folks reaktioner … Det är i alla fall väldigt skönt att få det sagt, något jag har velat göra i över ett år. ^^
Jag hoppas att fler tänker som du, och inte börjar förvänta sig att jag ska vara på ett annat sätt för att jag definierar mig som något annat än de trott. Vi får se hur det blir, tack så mycket i alla fall. ^^
februari 22, 2008 at 14:50
för mig är du du, vad som än händer lilla människa ^^, bra att du tar itu med det istället för att ” sitta i garderoben”. :3